Helvetes huvudvärk
Om detta var Facebook hade det nu stått:
Status Updates: Joy ligger däckad i sängen med en grym huvudvärk och vill bara försvinna härifrån, nu och direkt, bort från allt som har med ett huvud att göra, och möjligen komma tillbaka när plågan inte törs komma tillbaka. Någonsin igen.
Nu är ju inte detta facebook - sidan jag generande nog kanske är lite smått beroende utav - men huvudvärken är ändå kolossal och det är ju det som spelar roll. Helvete vad trött jag är på skiten.
Frågan är då vad jag gör här, framför laptopen och framför blogg.se. Jag har ingen aning, återkommer senare. Hej då.
Buss-problem
Det är lite konstigt. Jag har blivit en "sådan" som jag irriterat mig på förut.
Malmö: Igår kom stadsbussen in samtidigt som bussen hem till Trelleborg. Alltså blev det bråttom.
När jag såg en stor massa människor skynda sig bortåt mot 146an så springer jag den sista biten för att slippa stå i den långa kön och sen även behöva stå upp i bussen. Så jag tränger mig alltså före heja jävla massan, får en plats medans många av de andra jag nyligen kört bort, blir tvugna att stå upp. Och snacka om att det är störigt när folk gör så? Haha.
Har märkt att det händer massa störigt på bussen. Jag vet inte varför, men jag antar att jag är en "typisk svensk" och stör mig på allt som finns på en buss, haha.
Imorse så satt jag mig t.ex. på platsen där man bara sitter en, så att jag kan sitta med benen uppe på "en grej" in mot gången. Bekvämt & bra. Men så kommer det en kvinna, ungefär 30-32 år som försöker se ut som 24 (redan där blir jag "suck"). Så stannar hon där jag sitter och säger småkaxigt: "Jag får sitta lite här." Lite här? Jaha, vad skall jag svara? Säger ingenting, utan tar ner benen så att hon kan sitta på "den grejen" som är en del av min plats. Varsågod, kärring.
Så fick jag sitta där knökad framför en gammal gubbe som tog upp massor med plats.
Är väl ingenting man borde störa sig på egentligen kanske, men hon gjorde mig sur redan klockan 8 på morgonen!
***
Fy helvete vad segt det känns nu när man inte har någonting att se fram emot inom en snar framtid.
Det är bara mulet, grått, kallt och mörkt ute. Och inget ljus där framme. Inte på ett bra tag, iallafall.
En resa hade piggat upp mig. Gärna med paraplydrinkar. Men en fotbollsresa till England hade gjort mig lika glad. Fast det har ju inte jag pengar till... Jävla Blåvitt ;)
JOY
Sämsta tågresan
16.25
Nu blev jag plötsligt på riktigt gott humör :) Härligt. Håller väl i sig i en timme haha.
Det är ett sånt framtida problem. Omväxlande humör. Inget vidare, fast jag är ju oftast happy ändå. Aja, hur som helst. Dags för ännu ett sånt här viktigt blogginlägg ^^
Måste berätta om världens värsta hemresa hittills i mitt liv. Det var i tisdags när jag skulle hem från Göteborg.
Jag föredrar absolut X2000 tågen. Det går fort, platserna är stora, ström/internet till laptopen och det brukar vara lugnt.
Denna gång blev det däremot ett Öresundståg för det passade tiderna bäst, och hade ju inte hunnit planera något. Skulle ju inte ens hem den dagen. Så så blev det.
Förkyld sätter jag mig bredvid en unge som sitter och spelar något spel.
"Åh, jag vill sitta vid fönstret ju" var första tanken. Men min plats var i gången så inte mycket att göra åt. Jag hade massa guldtidningar att läsa så var väl okej med en pojke bredvid som satt och spelade spel för sig själv, menar jag.
Värre skulle det dock bli. Den här typ 10 åriga grabben var där med sin syster och mormor. De två satt framför mig och gissa om den jobbiga systern skulle vrida sig om hela tiden över sätet och snacka med sin lillebror. Med motbjudande jävla stockholmska!
Så grymt plågsam röst hade de alla tre. Och grabben skulle ju inte sitta still heller, nejdå. Han skulle ut över mig titt som tätt och handla eller göra något annat jobbigt. Värst var nog när han fick en muffin och tjejen framför frågade HELA tiden "Är den god?", INNAN han ens fått av pappret av den jävla muffisen. Efter några "Är den god NU då?" fick han tillslut ur sig: Nej, den var torr.
Därefter lyssnade de högt igenom alla irriterande ringsignaler på mobile. Hela vagnen höll ju på att ta livet av dessa tre människoliver, eller sig själva.
Men inte slut där heller, för sen spillde pojken dessutom vatten över hela platsen också. Då började det oväntat och konstigt nog klia på hans små stackars jävla händer och då skulle han ut över mig igen, och sätta sig jämte sin mormor. Inte förrän i Lund hoppade de av.
X2000 next.
Stockholmspajaser! Vet ni vad de hette förresten? Benard och Inger. För helvete!
JOY
Ryck upp dig!
Har ju sagt att detta skall vara en oseriös blogg, med inga problem och tråkigheter.
Men vad fan ska jag då skriva för tillfället? Känner mig bara nere. Egentligen har jag nog ingen direkt anledning till att vara det när jag tänker efter. Hatar att tycka synd om mig själv också. Men finns nog en massa anledningar idag, som inte borde finnas typ..
Jag skriver av mig lite här, och hoppas på att det sen är ute från denna världen. Iallafall lite. Lägger alltid problemen bakom mig direkt och blickar framåt. Ibland så måste en del komma fram tillslut ändå..
- Hur fan tänker han? Ena dagen är allt bra, andra dagen skiter han fullständigt i en. Tyvärr desto fler "andra dagen". Saken är att jag inte ska bry mig egentligen. Att det inte skall vara så seriöst. Det har blivit för mycket helt enkelt, men egentligen är det fortfarande för lite.. Det var annorlunda förr. Jag saknar honom och det. Blir även värre när jag inte gör någonting på dagarna, då kommer tankarna. Och jag hatar hur jag känner. Jag har dessutom så många frågor som dyker upp hela tiden, och hur vet jag att han är ärlig när han svarar? Jag tror han är det, men alla frågor är inte ens ställda, och jag känner mig bara jobbig varje gång. Även om han säkert förstår, han påstår iaf det, så kanske allt skiter sig tillslut. Jag vill inte det, men ändå tvekar jag hela tiden. Jag hör en massa s.k "rykten", eller ska man säga kommentarer? Hur som helst dyker det upp överallt, från vem som helst och jag förstår inte varför. Det bara finns där, jag vet ju varför men. Jag vill det här, men samtidigt inte. Jag tror inte jag borde tänka så mycket, men är nog rädd för att bara bli kvarlämnad. Risken finns, det är nog en ganska stor risk dessutom. Vad/vem/blabla det handlar om lär jag ju inte säga, som ni säkert förstått. Jag antar att hemligheter ska vara såhär, jobbiga.. Dessutom måste jag sluta känna såhär. Det är steg ett.
- Jag har så grymt tråkigt. Jag är för lat för att hitta på något, jag varken orkar eller har lust. Men det är inte enda problemet - det finns ju ingenting att göra. Same things every day.. Jag älskar att göra nya saker, roliga saker som man tycker om. Det märker jag tex när jag kommer till matcherna. Alltid något nytt som händer, alltid något kul och alltid träffar man någon ny människa. Men det måste fan finnas mer saker än matcherna..
- Sommarlovet är snart slut. Jag vet inte hur många dagar det är kvar, och jag vågar inte räkna det. Har några vänner som börjar om 9 dagar, jag börjar däremot senare. Visst, det skall väl bli kul med en ny skola, stad, vänner, inriktning & miljö. Men känner att jag fortfarande är lite småtrött på skolan. Den här sommaren skulle bli riktigt bra, men vädret har förstört det mesta för mig. Hemskt att jag blir så påverkad av vädret, men tyvärr har det varit så. Nu är det dock på bättringsvägen, och det får jag väl dra nytta av. Det jag har velat göra detta sommarlov har inte blivit av helt enkelt. Det stör jag mig på. Stranden imorgon?
- Under en tid har det varit bättre, ett tag var jag dessutom "neutral". Men nu är jag anti trelleborg igen. Jag längtar hela tiden till mina vänner i Göteborg. Att bara gå ut, kanske kolla runt lite i stan, se spårvagnar eller bara gå en promenad och höra dialekten eller se folk man aldrig sett förut. Se lite liv i stan, olika personligheter. "Jag kommer aldrig bli en sån som trivs med något, jag kommer flytta runt". Men nej. jag tror jag kommer trivas ypperligt i Göteborg. Det kan jag inte lova, kan vara så att jag tycker om Göteborg för att jag är där ibland och inte varje dag, dessutom känner jag en massa med samma intressen som jag. Kanske blir det samma uppfattning om GBG som Trbg senare, det är ju trots allt "bara städer". Men jag har däremot svårt att se att jag skulle tycka dåligt om Göteborg. Men som sagt, lova kan man ju inte.. Det är något jag får ta reda på. Men om några år, dessvärre..
Nu ska jag sluta.. Önskar bara att någon hade kunnat göra mig glad för tillfället. Han kan lätt göra det. Men aldrig.. det dröjer några dagar innan man hör av honom..
Imorgon är det hur som helst match mot Gefle. Det får mig lite glad, iallafall. Även om det blir TV.
JOY
