Fredrik Risp, en sann hjälte!
KLUBBKÄNSLA Första gången jag såg Fredrik Risp spela var i den soliga premiärmatchen mot Malmö FF 2005. Det var förövrigt min första match någonsin. Den 10 april. En seger.
En sak jag minns starkast från den matchen, förutom känslan och den stora invasionen av änglar på borta sektionen, är just Risp i straffområdet. Jag har för mig det var i slutskedet av matchen, och en fast situation nere på vår planhalva, som man knappt ens ser från den usla bortasektionen på kortsidan i och för sig. Men jag såg hur som helst att Malmös Rosenberg började provocera och bråka där nere, och puttade ner Risp baklänges till marken mellan målstoplarna. Stadion fylldes av busvisslingar och alla blev givetvis svinsura på plan och Risp flög upp igen.
Jag var 13 år, och kunde ingenting om fotboll. Man kan väl säga att nästan allting var nytt. Det var första gången jag såg 25-35 åriga gubbar visa en sån glädje, för att sedan skrika hysteriskt av ilska och vräma ur sig mindre passande ord för mina unga öron. För att sen återgå till ett lugn igen och återigen få ett sånt där småmysigt leende på läpparna. Det var första gången jag såg en jävla galning nere på räcket som försökte få igång alla att sjunga och klappa händer.
Nej fan, nu flippade jag ju ut. Nu fortsätter jag med Rispen!
Jag vet inte varför jag la märke till just honom så plötsligt, men den situationen i straffområdet gjorde t.o.m. mig sur - jag som i princip inte visste någonting. Han flög iallafall upp igen och han blev min favorit direkt. Det var antagligen det enda jag kom ihåg från själva matchen när jag sedan åkte hem. Det hände så mycket annat runt om mig, men Risp fanns kvar i tanken.
Det var först efteråt jag fick reda på vem han var. Han hade blivit min favorit efter jag "lärt mig" om han inte redan varit min favorit. Definitivt, superskön!
Han försvann från Blåvitt för att bli proffs utomlands, men han kommer komma tillbaka. Älskade Rispen!
Att läsa sånt här gör en så jävla glad! Det är inte många idag som fortfarande har en sådan klubbkänsla, det vet vi alla.
Fredrik Risp på sin blogg.
" Vet att många där hemma hade hoppats på att jag skulle ha återvänt hem och skrivit på för Blåvitt. Den dagen kommer så småningom, ni får dock väntat ett tag till! Har nyligen tackat nej till både Malmö FF och ett mångmiljonbud från Elfsborg. Hade inte spelat någon roll hur mycket de erbjudit, skulle hellre sitta i turkiskt fängelse än spela för en annan allsvensk klubb än Mesta Mästarna!! "
Längtar tills han kommer hem, och nu ska jag fan inhandla en matchtröja med RISP där bak!
Han har alltid varit, och kommer alltid förbli min sanna hjälte!
